Ny nättidning: Dagens Konflikt!
Idag lanserar vi i Tankesmedjan Konflikt nättidningen Dagens konflikt!:
Dagens Konflikt är en nättidning, från Tankesmedjan Konflikt, som samlar en bred och ifrågasättande vänster. Här kommer du att ta del av initierade analyser, essäer, upprop och debattartiklar med fokus på arbetarklassens liv och verklighet i dagens Sverige. Här ryms tankar och åsikter om vad arbetarrörelsen och vänstern gör för att flytta fram sina positioner men också vad näringslivet och högern gör för att krympa vår möjlighet att leva värdiga liv.
För premiären skrev jag en liten ledare om avgiftssamhället:
I landet med öppna landskap och djupa skogar, glesbygd och miljonprogram har högern hamrat in en skylla sig själv och valfrihet för de som spelar spelet väl attityd. Detta har de gjort så effektivt sen 70-talet då tankesmedjan Timbro startade sin samhällsomstörtande verksamhet. Samhällsomstörtande på så sätt att den leder till otrygghet för flertalet och ansvarsfrihet för fåtalet. En konsekvens av högerns propaganda är ett avgiftstungt samhälle[…]
Filed under: Vänstervindar | Leave a Comment
Etiketter:Dagens Konflikt, Tankesmedjan Konflikt
Muhammed Riaz som är den papperslösa i konflikten med restaurangen Lilla Karachi, får ersättning för utfört arbete!: Uppgörelse klar med Lilla Karach. Senast jag skrev om konflikten: Papperslösa ställer krav – bra för arbetarklassen.
SAC Syndikalisterna som är fackförbundet som blockerade Lilla Karachi, kommer i morgon lördag starta en konflikt med McDonalds:
På lördag kommer strejkvakter från fackföreningen SAC-syndikalisterna att finnas på plats vid ett 15-tal McDonalds i bland annat Malmö, Östersund, Karlskrona, Örebro, Jönköping, Stockholm, Solna och Skärholmen. Orsaken är en konflikt med McDonalds i Nybro, där en av fackföreningens medlemmar arbetat som städare under slavliknande förhållanden.
Arbete för 33 kronor i timmen, sex timmar varje natt i sju månader. Det var vardag för en papperslös medlem i fackföreningen Handel- och servicesyndikatet Sydost av SAC som arbetade som städare på McDonalds i Nybro.[…]
Klicka på länken för att få reda på mer om blockaderna mot McDonalds. Alla som vill hjälpa till är så klart välkomna!
Uppdatering, SvD:s Maria Abrahamsson:
Jag konstaterar tvärtom att SAC är så groteskt överrepresenterade i konfliktstatistiken att organisationen inte hör hemma på den svenska arbetsmarknaden.
Ja, jo, konflikt är vad ett fackförbund ska hålla på med mer om det skrev jag i blogginlägget Utan konflikt inget fack:
Om facken gick i konflikt skulle knappast staten kunna ge de usla lönerna tillexempel sjukvårdare och lärare får. Inte heller skulle företag kunna utnyttja folk som dom gör i restaurangbranschen, med eller utan papper.
Att SAC är så framträdande i konfliktstatistiken ses så klart från borgerligt håll som ett hot; det gynnar knappast de som vill få ut vinst från andras arbete, men för gruppen arbetare – anställda, arbetslösa, sjuk(skrivna) – är det en kamp som gynnar, ger och glädjer!
———————————————
Dagens hint: Nu till helgen samlas vi i Konflikt för att dra igång… Ja vad får ni se om några dagar! Så länge hittar ni nytt från Konflikt här: Tja, jag trodde att du skulle våldta mig, Lilla Karachi – fajten över, kampen går vidare, Utnämningspolitiken – kom igen, Det lönar sig att kämpa, Finns Per Gudmundsson på riktigt?, Paus i aktivistlivet, Asylkassan behöver pengar!, Jacuzzikonversationer
Filed under: Arbetsplatskamp | 4 Comments
Idag skriver Petter Nilsson om papperslösa i en debattartikel i Expressen, och lite mer på sin blogg: Sörj inte, organisera er. Debatt artikeln är riktigt bra! Här skriver jag lite runt papperslösas organisering och vad vi vinner på att gå i konflikt.
Bakgrund: I mer än en månad har SAC Syndikalisterna blockerat restaurangen Lilla Karachi. Blockaden har gått ut på att dom nästan dagligen har stått utanför och delat ut flygblad och informerat om att restaurangen är satt i blockad. Så varför står de där? Jo, ägaren har inte betalat ut all den lön en av deras anställda har jobbat ihop. Senare har det också kommit fram att restaurangen inte har följt det kollektivavtal de har skrivit på (om en företagare skriver på kollektivavtalet är alla anställda berörda, organiserade som oorganiserade). Det Syndikalisterna gör är i Sverige unikt, det är unikt för att det är en papperslös de går i konflikt för, Syndikalisterna är nämligen det ända fackförbundet i Sverige som än så länge organiserar papperslösa.
Så vad har Syndikalisterna lyckats genomföra?: I Stockholm har de på kort tid fått upp lönerna på ett trettiotal restauranger efter att fackförbundet hotat om blockad. Då de går in i konflikten har deras medlemmar ofta en lön som är så låg som 10-20 kr/timme. När båda parter är överens har de papperslösa varje gång fått flera gånger mer i lön, en lön som brukar hamna strax under eller strax över kollektivavtalet. De låter inte företagen sparka de papperslösa vilket lätt blir konsekvensen om man bara blottlägger förhållandena, som när Uppdrag Gransknings avslöjade att papperslösa städade på MCDonalds för slavlöner. Utan när de tar kontakt med företagen gör de det klart för företagaren att göra sig av med de papperslösa inte är ett alternativ, något företagarna ofta vill göra.
Är det bara de papperslösa som vinner på konflikten?: Att de får bättre arbetsvillkor och mer i lön är så klart anledning nog att stödja de papperslösa, men tjänar arbetarrörelsen i övrigt på konflikten?: Ja, så klart den gör det! Varför?:
1) Konflikten radikaliserar arbetarrörelsen i och med att Syndikalisterna agerar genom klasskamp, inte klassamarbete, eller snarare blir det så tydligt att det är klasskamp det handlar om att ingen kan förklara bort det som ett klassamarbete. Här har jag skrivit varför det är så viktigt: Klasskamp eller klassamarbete?
2) Konflikten ger oss förhoppningsvis ett offentligt samtal där vi lyckas bestämma problemformulering. Vi agerar med de verktyg vi har. Vi pumpar alltså inte bara ut idéer a la Timbro, borgliga ledare, osv. utan vi backar upp idéer med praktik redan innan debatten har startat. Mer om idé+praktik strategin här: En avgiftsfri vardag (kommer in på det rätt långt ner i bloggposten)
3) Vi får förhoppningsvis upp något på dagordningen som stora delar av arbetarrörelsen verkar ha glömt bort. Det att vi genom att förbättra det för dem med lägst ekonomiska livsvillkor (oavsett om det är lön eller bidrag) ger resten av arbetarklassen möjlighet till att förbättra sin egen arbetssituation och höja sina egna löner: att några tjänar mycket mindre kan då inte bli ett (offentligt eller inofficiellt) argument för att ens egna arbetsvillkor inte ska förbättras.
4) Vi tar bort focus från något så arbetarklassfientligt som konflikt mellan kulturer, istället påminns vi om vilka som lever på andras arbete, vilka vi ska se som de riktiga tjuvarna.
5) Vi får också tillfälle att utan större svårighet påpeka att några grupper i ett kapitalistiskt samhälle funkar som en reserv, grupper som i och med sin situation är nyttiga då de håller ner lönerna, en konsekvens av kapitalismen. Lite om det har jag tidigare skrivit här: Invandring, Islam, demokrati och låg lön.
Mer att läsa på temat: Lilla Karachi bryter mot kollektivavtal, Ordning och reda i stat och på marknad och Väldigt låga lönekostnader på Lilla Karachi, Olika åsikter om ansvaret för städares slavlön, Och än mera
———————————————
Dagens citat: Premiärminister José Luis Rodriguez Zapatero anser sig nu ha visat att han kan segra av egen kraft. 2004 fördes han ju indirekt till makten av al-Qaidas massaker i Madrid. Zapateros belackare menar att han även denna gång åkte snålskjuts på ett terrordåd – fredagens ETA-mord i Baskien som drev upp valresultatet till över 75 procent; den tröskel ovanför vilken PSOE automatiskt tar hem spelet. – Så om alla röstar vinner vänstern?
Nytt i Konflikt: Seek and destroy, Utedagis – mest för de rika, Rätt ska vara rätt, Att inte vilja förstå är Mccarthyism, Den okunniga högern, Marsdag i Bogotá, Colombia
Filed under: Arbetsplatskamp | 2 Comments
Jag har skrivit några blogginlägg på temat avgiftssamhället. Nu vill jag gräva vidare lite så jag ber er att svara på frågan:
Vilka delar av avgiftssamhället tycker du ska lyftas fram som något vi gemensamt borde börja bekosta?
Skriv gärna också varför den produkten, samhällsfunktionen eller vad det kan vara borde vara avgiftsfri. Kanske vill vi du ha ett samhälle där det mesta finansieras kollektiv, vackert i så fall, fast det är inte riktigt vad jag letar efter. Här söker jag argument för varför vissa delar borde vara avgiftsfritt, i vår ekonomi som den ser ut nu.
**************************************
– Nolltaxa i kollektivtrafiken: 1) Vi slipper vardagsfängelset: spärrar och annat otyg. 2) Mindre pengar tas från låginkomsttagare, mer från höginkomsttagare. 3) Vi sparar pengar på att skippa ett dyrt kontrollsystem. 4) Färre bilar vilket leder till bättre luft och en kollektiv insatts mot global uppvärmning. 5) Mindre trafikrelaterade olyckor.
– Avgiftsfria tågresor: 1) Ett sätt att minska inrikesflygen och bilresorna och på så sätt minska utsläppen. 2) Alla, speciellt låginkomsttagare, får större möjligheter att ta sig dit de vill.
– Avgiftsfria bostäder: Om vi utgår ifrån att alla oavsett social situation borde ha rätt till ett hem kanske ett grundläggande bostadsbidrag som räcker till det allra enklaste boendet är något att eftersträva. Så länge vi bygger tillräckligt med (billiga) bostäder borde ett sådant bidrag se till så att vi lyckas med tak-över-huvudet-garantin.
– Avgiftsfri studentlitteratur: 1) Alla ska ha möjlighet att studera på så lika villkor som möjligt. 2) Många av böckerna är skrivna av akademiker som redan har fått lön för sitt arbete genom sin ordinarie lön.
– Gratis mensskydd
– Fler och större avgiftsfria bibliotek: Drivs av Library Lovers.
– Slopat inträde på våra gemensamt ägda museum: Som Öppna Stockholms rapport bland annat visar gav 10% ökade ekonomiska resurser till de statliga museerna fritt inträde och 156% fler besökare.
– Gratis sjukvård, ögonvård, tandvård och mediciner: Vi har redan en billig vård när man blir akutsjuk men varför ha en avgift alls? Flera länder har en helt avgiftsfri sjukvård. Frankrike och England för att nämna två. Mediciner, fixa ögonen med laser och laga och rätta till sina tänder ska så klart också vara gratis. Varför? Jo för att det är så grundläggande för att klara av sin vardag att ingen borde avtas den rätten bara för att den av en eller anan anledning inte kan betala. Det kan också ses som ett led i att fördela våra ekonomiska vinningar, en vinst vi jobbar ihop tillsammans (ye! som ett kollektiv!) trots att det mitt i all konkurrens kan verka annorlunda. Tyvärr går det åt helt fel håll.
– Flera avgiftsfria kulturevenemang
**************************************
Jag lägger till och ändrar på exempel och argument allt eftersom.
Råkar du som läser det här vilja argumentera mot ett avgiftsfritt samhälle, dvs. inte bara är skeptisk till vissa av punkterna ovan, eller tycker det är fasligt kul att ironisera över oss frihetskämpar (hihi) hänvisar jag dig till följande bloggposter: Avgiftssamhället ingen vill ha, En avgiftsfri vardag och Allt åt alla – Nolltaxa i mina drömmar.
———————————————
Nytt i Konflikt: Myten om feminismen som tvärpolitisk agenda, Fikarummet, kaffe och begär, Hårdrock är arbetarklass och arbetarklassen är vi, Min lilla nalle och den sociala revolutionen, Aborten är ointressant
Filed under: Avgiftssamhället | 7 Comments
Vi är piraterna
Nedladdning har närmast blivit folkligt. Det finns ett enormt utbud på fildelningssajterna och de lagliga alternativen har svårt att konkurrera, säger Andreas Wiss, projektledare på MMS.
Vackert! Allt åt alla, kommunism i dess egentliga mening. Senare i artikeln börjar intresseorganisationerna företrädare begära statlig hjälp genom att spärra av The Pirate Bay… Som att det skulle hjälpa. Det ända som hände när dom blockerade TPB i Danmark var att trafiken gick upp, i Danmark.
Mer om avgiftssamhället på Samhällsfeber:
* Allt åt alla – Nolltaxa i mina drömmar
* En avgiftsfri vardag
* Avgiftssamhället ingen vill ha
Filed under: Avgiftssamhället | Leave a Comment
Israel / Palestina = Upprörd?
[Aftonbladet, SvD, DN, DN2]
Först lite självklarheter: Religiös idioti och maktmissbruk tar livet av människor, förstör deras vardag och bortser från allt vad mänskliga rättigheter innebär. Israel beter sig som att dom har rätt att ta vilka liv de vill, med de självklara konsekvenserna att de får tillbaks genom mer eller mindre organiserade självmordsräder.
Jag uppmana folk till att vara en del av rörelsen för fred i mellanöstern. Mitt tips är att organisera sig i International Solidarity Movement Sweden. Det är en grupp som kämpar mot Israels ockupation av Palestina och beskriver sig som följer:
ISM-Sverige är en del av ISM-nätverket i Palestina. Vi sprider information om ISM och försöker få så många som möjligt att åka till Palestina och delta i ISMs arbete. ISM-Sverige är en helt fristående samt politiskt och religiöst obunden organisation. Likväl ser vi oss som en del av den svenska solidaritetsrörelsen med Palestina, och samarbetar gärna med andra organisationer inom solidaritetsrörelsen vid exempelvis demonstrationer, aktioner, seminarier eller annat. Förutom att få människor att åka till Palestina bedriver vi även ett opinionsarbete i Sverige. För att ockupationen skall upphöra krävs nämligen att press sätts på Israel. Ett mycket kraftigt redskap för detta är en bojkott. Så som brukligt är när ett land bryter mot mänskliga rättigheter eller internationell lag bör sanktioner införas mot Israel. Då den svenska regeringen inte vill ha några sådana är det återigen upp till oss vanliga medborgare att bojkotta Israel. Vi måste framtvinga en total isolering av Israel, ekonomiskt, politiskt och idrottsligt. Det främsta medlet är en bojkott av alla israeliska produkter. Förebilden är den folkliga bojkotten av Sydafrika, vilken tvingade fram en internationell isolering av landet som till slut fick apartheid att falla.
———————————————
Nytt inte redan länkat på Konflikt: Snuten i Malmö – ett föredöme, Scania i händerna på Porsche, Liberalismen dödar vår planet, Aborten är ointressant
Andra bloggar om: Samhälle, Politik, Palestina, Israel, ISM
Filed under: Mellanöstern, Vapen och krig | 9 Comments
Utan konflikt inget fack
[Aftonbladet, Aftonbladet2, DN, DN2]
Idag kan vi läsa att facken har förlorat rekord många medlemmar. Är någon förvånad? Idén med ett fackförbund kan skilja sig åt en del men en grund har alltid varit att arbetarna ska tjäna på att vara med. Hur tjänar man på att vara med? Jo genom att gå i konflikt med arbetsköparna och på så sätt kollektivt få bättre arbetsvillkor. Visst har regeringen gjort att det blivit dyrare att betala alla avgifter relaterade till facket i och med deras attack på a-kassan men det är inte ursäkt nog. Det är snarare ett utryck på att facket och den samlade vänstern satsar på klassamarbete snarare än klasskamp. Om facken gick i konflikt skulle knappast staten kunna ge de usla lönerna tillexempel sjukvårdare och lärare får. Inte heller skulle företag kunna utnyttja folk som dom gör i restaurangbranschen, med eller utan papper.
Ett fackförbund som går mot strömmen och tar facklig strid på allvar är SAC Syndikalisterna. Speciellt när det gäller papperslösa har dom sedan några år varit ett föredöme och organiserar idag över tusen bara i Stockholm och fler lär det bli. Mer om organiseringen av papperslösa kan ni läsa i Lotta Holmbergs artikel i Arbetaren. Här om en aktuell öppen konflikt rörande restaurangen Lilla Karachi.
De flesta konflikter de driver når aldrig det offentliga samtalet utan stannar mellan dem och arbetsköparen. De tar helt enkelt konflikten och det är något arbetsköpare lätt får reda på, en Google sökning räcker.
———————————————
Angående Lilla Karachi på Konflikt: Kim Müller, Den udda vinkeln och Petter. Vida Latina: Lästips och demonstrationer.
Bara början? Jaaaaaa! 🙂 : Protester mot Reinfeldt
Gårdagens: Polisens order: att gripa George W Bush
Andra bloggar om: Samhälle, Politik, Konflikt, Fackförbund, SAC, Syndikalisterna
Filed under: Arbetsplatskamp | 5 Comments
Betraktarens Öga är en grupp som jobbar för att vi ska få en mer nyanserad bild av muslimer, nu har dom skaffat en blogg. Och bra är det!
Det finns 1, 5 miljarder muslimer i världen. Ska man tro det som skrivs i media så är alla dessa 1,5 miljarders muslimer en homogen grupp, vi tänker, tycker, agerar och ser likadana ut. Alla muslimska män har skägg och är fundamentalister och alla muslimska kvinnor är förtryckta slöjbärande varelser. Detta går tydligt att skåda i medias rapportering om islam och muslimer, särskilt efter den 11 september. Detta kan man även bevittna på de seminarier och föreläsningar man har varit på, där man gång på gång får stå till svars för Usama bin Ladins handlingar och sharia lagen i Saudiarabien.
———————————————
Skrev tidigare på temat: Intern polishumor och demokratisökande muslimer
Filed under: Religion | Leave a Comment
Klasskamp eller klassamarbete?
Jag var på debatt igår på ABF-huset. Frågan var om ett arbetarparti kan fortsätta kalla sig arbetarparti utan att ha en klassanalys. Arrangörer var Tvärdrag, tidskrift för Ung socialdemokratisk debatt och i panelen satt Björn Elmbrant, Katrine Kielos och David Ericsson. Debattsalen var full, så full att att dom fick öppna väggarna och göra salen dubbelt så stor. Vill ni läsa en kommentar på debatten kan ni göra det på Petters blogg: Om klass och S(AP?).
Under föredraget påstod Björn Elmbrant att det arbetarklassen vinner på och har vunnit på är klassamarbete inte klasskamp. Som att det skulle vara klassamarbete som gör att vi tar till fackliga metoder som strejker och blockader för att få bättre arbetsvillkor. Som det ser ut idag så mynnar förhandlingar kring arbetsvillkor oftast ut i en kompromiss men på vägen dit används eller hotas det med organiserade strejker, blockader, m.m. Skulle arbetarklassen se sig som en grupp som ska samarbeta med arbetsköparna för att få det bättre skulle arbetarklassen inte bara misslyckas med alla försök till bättre livsvillkor utan också märka att de med tiden får det sämre i jämfört med arbetsköparna. Krav på förändrade arbetsvillkor måste ständigt styrkas upp med hot om att helt enkelt göra det svårt för arbetsköparen genom blockad av arbetsplatsen eller någon annan facklig kampmetod.
Ta den gruppen i Sverige som just nu antagligen är den mest utsatta: Papperslösa. De papperslösas kamp för att komma upp i en genomsnittlig lön (eller mer) börjar inte med ett samarbete med sin arbetsköpare där de går till den och säger något i stil med ”Vi vill ha mer lön. Nu samarbetar vi och går från 20 kr/timmen till 80 kr/timmen och gärna vit lön med!”. Den kampen börjar oftast genom organisering, analys och konflikt (klasskamp!) genom att hota om ex. strejk och blockad; Berns med flera vill ju knappast att folk ska veta att dom har papperslösa anställda med en lön på 10-20 kr timmen, svart och därmed får de papperslösa och dess fackförbund oftast som de vill innan konflikten har nått det offentliga. Intresse mot intresse gäller ständigt oavsett vem som påstår sig vara mest moraliskt lagt och oavsett den arbetandes bakgrund vad gäller kön och etnicitet. Arbetsköpare som grupp har aldrig och kommer aldrig att göra det sämre för sig själva; dvs. ge mer till de som arbetar för dem utan påtryckningar. Sådana förbättringar får arbetarklassen genom klasskamp. Elmbrant får gärna förklara vad han kallar den kamp SAC Syndikalisternas* för. Ska det kallas klasskamp eller klassamarbete? När jag ändå har börjat fråga: Elmbrant, varför inte nämna SAC Syndikalisterna när du skriver om att facket måste organisera papperslösa? Ett lästipps är Lotta Holmbergs artikel i Arbetaren: Ordning och reda i stat och på marknad.
Det värsta med att hävda att klassamarbete är det som har gett arbetare bättre arbetsvillkor är att konflikt perspektivet går förlorat. I en värld där girighet kallas för framgång och löneskillnader på flera hundra procent inte anses som något märkvärdigt måste vi komma ihåg att hålla konfliktperspektivet nära och levande. Det är inte för att arbetare går i konflikt för mycket lärare och sjuksköterskor har extremt låga löner. Det är inte heller för att arbetare går i konflikt för mycket vissa länder beskrivs som låglöneländer. Det är inte heller därför företag kan sänka löneutgifterna genom att hota om att flytta. Tvärt om krävs mer konflikt, mer klasskamp.
* SAC Syndikalisterna är det fackförbundet som i dagsläget organiserar och går i konflikt för papperslösa.
———————————————
Dagens filmsnutt: Mormor äger gubbe i Merca! Helt underbar.
Filed under: Arbetsplatskamp, Bloggar i Konflikt | 3 Comments
Avgiftssamhället ingen vill ha
När Sveriges militär ska göra sig av med bilar, båtar och cyklar skickar dom de flesta till skroten, det kan handla om tusentals fordon på bara ett år. För att försvara agerandet får vi höra att anledningen till att vi slösar på så väl miljöns resurser som nedlagt arbete är att vi inte ska föra in osund konkurrens på marknaden. Delar av det vi gemensamt betalar för ska alltså förstöras, allt för att försvara kapitalismens/den fria marknadens inneboende logik. Att skicka fullt fungerande färdmedel till skroten är självklart fullständigt irrationellt och jag kan inte tänka mig att andra än inåt vänta ideologer kan tycka annorlunda.
För att inte tala om idiotin att vi i Stockholm bara finansierar runt 60% av kollektivtrafiken genom skattemedel (år 2000), underhåller och bygger nya spärrar samtidigt som vi genom våra kontrollanter jagar runt folk. Varför inte istället göra av oss med vardagsfängelset och erkänna att kollektivtrafiken gynnar hela samhället och är så viktig att den bör ses som en rättighet snarare än som ett avgiftsbelagt tillägg i ens vardag: inte ses som var och ens enskilda uppgift att betala om man behagar eller är tvungen att använda den utan något vi tillsammans ska finansiera till 100% just för att hela samhället är beroende av den och bör så vara, tillskillnad mot biltrafiken. Eller varför inte för att det blir så mycket billigare och de flesta tjänar på det:
Anta att vi inför nolltaxa och istället låter en skattehöjning på 1,25 kr finansiera kollektivtrafiken i Stockholms län. Skulle du höra till vinnarna eller förlorarna? Låt oss ta några exempel:
- En ensamstående med en medelinkomst på drygt 180.000 kr/år får en skattehöjning om 2250 kr. SL-kort 11 månader kostar 5500 kr. Resenären tjänar 3250 kr/år.
- En arbetslös med diverse bidrag och småjobb som tjänar 100000 kr/år för en skattehöjning om 1250 kr. SL-kort 12 månader kostar 6000 kr. Den arbetslösa tjänar 4750 kronor och får kanske råd med semester.
- En familj med hyggliga inkomster och två skolbarn tjänar 250.000 + 150.000 kronor, skattehöjning (1,25) kostar 5000 kr och SL-kort 11.000 (två kort i elva månader) respektive 4200 (två skolkort under två terminer). Familjens vinst blir 10.200 kr per år.
- En enstamstående bilist/cyklist med ordinär inkomst 160.000 kr per år får en skattehöjning om 2000 kr. Men även en inbiten bilist/cyklist behöver använda kollektivtrafiken någon gång, och med ett par resor i veckan går det ungefär jämnt upp.
- En höginkomsttagarfamilj där mannen är högre chef med förmånsbil och hustrun arbetar inom vården. Tre skolbarn, sammanlagd inkomst 1 miljon kr/år. Skattehöjningen blir här 12.500 kr/år. SL-kort för hustrun 11 månader kostar 5500 kr och skolkort för barnen 6300. Totalt förlorar denna familj 700 kr om året.
Som vi ser skulle nästan alla tjäna på att SL och färdtjänsten betalades solidariskt via skattsedeln istället för med avgifter. Enda förlorarna skulle vara extrema höginkomsttagare, och de med låga inkomster och många barn skulle tjäna mest.
Nolltaxa ger till de fattiga och tar från de rika – fördelningspolitiskt genialt!
Öppna Stockholm* och Planka.nu är två grupper som har gett sig på avgiftstrycket i kollektivtrafiken. Idag genomför de bland annat Stockholms första demonstration i tunnelbanan: Blå Linjens perrong vid T-Centralen klockan 13. Dagen går under namnet Nolltaxedagen och genomförs som en protest mot den aktuella höjningen av SL kortet. För några veckor sen släppte Planka.nu en rapport där de kritiserar att staten satsar på vägar istället för på kollektivtrafiken och idag publicerade de en debattartikel på SVTs Opinion. Där ger de övertygande argument för att både vårt samhälles medborgares direkta vardag och vårt gemensamma arbetet för en hållbar utveckling tjänar på att vi satsar på kollektivtrafiken istället för att bygga fler vägar. Ett citat:
Det samhälle som följer av bilism är utspritt och svårt att bygga kollektivtrafik för. Länsstyrelsen pekar särskilt ut Förbifart Stockholm som ett dåligt sätt att organisera staden, eftersom den kommer att fungera som ett incitament till en utspridd bebyggelse och förflyttar tillgängligheten bort från stadens centrala delar.
Detta är nästan på pricken motsatsen till vilken stadsplanering som krävs för att möta klimathotet. En klimatsmart stadsplanering kräver en välplanerad avgiftsfri kollektivtrafik med hög turtäthet och att staden byggs för kortare distanser och färre resetillfällen. Snarare än att expandera genom nyexploatering i stadens utkanter, så bör det existerande stadsutrymmet förtätas. Staden bör också blandas upp, så att vi slipper uppdelningen i separata bostadsområden, separata köpcentrumskomplex och separata företagsområden, något som förutom ett onödigt resande även skapar livlösa stadsdelar.
Miljödebatten går varm ändå kommer det läggas minst 25 miljarder på nya vägar i Stockholm samtidigt som busskortet bli ännu dyrare, trots att Stockholm redan har ett av Europas dyraste kollektivtrafiknät. Nu föreslog i och för sig miljöutredningen att busskortet ska kunna användas som en tjänsteförmån och då bli gratis. Men det är så klart bara ännu en ineffektiv och dyr omväg. För det första inbegriper det inte arbetslösa, studenter, pensionärer, småföretagare och de som besöker Stockholm. Dessutom blir kontroller och spärrar kvar och därmed får ett ineffektivt system fortleva:
SL satsar alltså bra mycket mer, 542 700 000 SEK per år, på att stävja fuskåkningen/plankningen än vad de själva räknat ut att plankningen “kostar” – plankningens omfattning i pengar räknat är ju enligt SL någonstans mellan 68- och 102 miljoner, medan satsningarna för att minska den är 542 700 000 SEK per år. Återigen: är detta god ekonomi? […] En intressant siffra är också att SL:s nya spärrpersonal, guljackorna kostar 284 700 000 SEK/år!
Ännu ett exempel på avgiftssamhällets slöseri på resurser är avgiftsförsöket på våra statliga museum. Öppna Stockholm utförde i början av februari en museiaktion då de tillsammans besökte Arkitektmuseet, det museum som har drabbats hårdast av avgiftsförsöket, utan att betala för sig. Allt för att, som de själva säger, visa att folkets gods hör folket till. I samband med aktionen släpptes en rapport som bland annat visar att museerna fick 156% fler besökare när avgifterna slopades. Det ska ställas mot att priset för att införa nolltaxa på de statliga museerna var att ge 10% mer från våra gemensamma pengar till museerna. 10% mer pengar gav alltså 156% fler besökare. Tyvärr såg våra makthavare problem med att göra något så civiliserat som att organisera samhället så effektivt, inspirerande och öppet som möjligt, så dom återinförde avgifterna.
* Öppna Stockholm [min tolkning] jobbar med att ge var och en större möjligheter till deltagande oavsett ekonomiska förutsättningar. I linje med det jobbar de bland annat med att ta upp frågor på dagordningen som handlar om att sänka avgiftstrycket. Exempel är aktionen på arkitektmuseet för att slopa avgiftsförsöket och demonstrationen i tunnelbanan för nolltaxa i kollektivtrafiken.
———————————————
Uppdatering: Film från Nolltaxedagen
Även Konflikts Petter Partikulärt skriver idag på temat
Tidigare skrivet på Samhällsfeber om avgiftssamhället: Allt åt alla – Nolltaxa i mina drömmar
Filed under: Aktioner, Avgiftssamhället, Demonstrationer, Frihet, Kollektivtrafik, Miljö, Vänstervindar | 3 Comments
En avgiftsfri vardag
Hugo Chávez förlorade valet om en ny konstitution [DN, SvD]. En konstitution som skulle leda till en rad förbättringar för landets fattigare men också mer makt till honom själv. Det skulle bland annat ge honom rätt att ställa upp i valet 2012, något han efter nederlaget fortfarande inte kan i och med att en person i Venezuela, tillskillnad från Sverige, inte får sitta längre än en viss period.
Det intressanta för vänstern i Sverige är att folket i Venezuela inte blint följer Chávez trots alla förbättringar han har genomfört. Dom vill själva ha makten att bestämma över sin vardag. Intressantare blir det om dom organiserar sig än mer och just tar makten över sin vardag, inte låter den ligga hos en person och dess parti.
Bakgrund – Innan Hugo Chávez tog makten regerade partiet som nu är i opposition. Deras röstfiskande gick ut på att dela ut presenter tiden innan valet för att på så sätt >vinna> röster. Chávez parti och tillslut folkrörelse jobbade på ett mer traditionellt socialistiskt sätt: dvs. dom verkade oavbrutet i samhället; deras solidaritet tog inte slut dagen efter valet. Det här är viktigt för att förstår hur Chávez kunde ta makten.Den rikare delen av Venezuelas befolkning är ursinniga på Chávez och från deras sätt att se det med all rätt, många av dom har förlorat sitt jobb och enorma tillgångar. De som är för Chávez har också sina skäl, han och hans parti har gett dom fri sjukvård, torg där maten är extremt billig så att alla ska ha råd att inhandla sina basbehov, fri utbildning och upplåtit stora områden till folk där dom kan bygga bostäder. De som inte har fått så stor del av den ekonomiska kakan men ändå röstar på honom gör det ofta för att de inte ser oppositionen som ett vettigt val: Dom fick 20 år på sig men gjorde inget annat än att gynna sig själva och de redan välgödda. Varför ge dom en chans till?
Vår Makt – I Egypten ser vi samma strategi användas av muslimer: Dom bygger bland annat badhus dit fattiga kan komma och svalka sig, något som annars bara rikare människor har möjlighet att göra då de flesta badmöjligheter finns att finna på dyra hotel där årskorten kostar långt mer än en låg till normalinkomsttagare har råd med. Och så klart lyckas muslimerna att få stöd medan vänstern ser på och ser >sin> strategi, i handling verka för arbetarklassens behov, användas utan att själva i någon större utsträckning agera.
Vi får allt ta och lära oss av muslimerna i Egypten och Chávez, vi i vänstern bör i större utsträckning (igen) verka för en politik som ger människor en trygg och värdefull vardag: En avgiftsfri vardag där allt från kollektivtrafik till sjukvård, kultur till mat är avgiftsfritt. Vi behöver inte bli religiösa eller skaffa oss en stark ledare för att nå dit, tvärt om lär vi bara förlora på det.
Att verka för trygghet som inte är sprunget ur hot utan enbart ur ett kollektivt behov är något som alltid varit vänsterns grundsten. Något vi borde göra mera! Då blir det svårare att angripa vår problemformulering; dvs vårt bedömning av vad som är fel och hur fel kan bli rätt. Det genom att visa upp tydliga visioner och sen börja arbeta för att genomförda dom. Men också verka mot skrämselpropaganda, propaganda som bara funkar mot individer så länge de blir rädda av dem och ser sig kortsiktigt vinna på dom. Ja, jo jag påstår att välja att följa skrämselpropagandan görs för att våra förslag ses som orealistiska i samhället som det ser ut idag. Förslag som inte har något i vår allas verklighet att göra, än så länge.
Allt åt alla lär förbli en dröm så länge vi inte kämpar tillsammans, utan konkreta och radikala mål och utan att ge oss själva och alla andra bevis på hur ett solidariskt samhälle kan fungera i samklang med en givande och avgiftsfri vardag!
———————————————
Konfliktbloggar: Mllstrm – Anakronism, Marcusen – Studenter DN-stajl Winter 07, Syrran – Bloggdöd, smugglare och artiklar, Undertecknamn – Arga insändare, Akuhujan – Att aldrig kunna släppa garden, VIDA LATINA – Boktips: Colombia. Möten med landet, folket och konflikten, Redundans – Liberal fanatism och modernistisk fundementalism, Red Metal – Militant antifascism och en utmaning om det vanligaste missförståndet, Slutstadium – Disciplinära åtgärder, right?, Petter Partikulärt – Här hotas demokratin
Andra bloggar om: Allt Åt Alla, Venezuela, Hugo Cháves, Politik, Samhälle
Filed under: Avgiftssamhället, Bloggar i Konflikt, Vänstervindar | 1 Comment
Massdemonstration mot NyHögern
Ett gäng grupper (alldeles för få men vi får hoppas att fler ansluter sig, det är ju bara början!) har så smått börjat organisera sig runt en kampanj mot högeralliansens politik. Kampanjen heter Septemberalliansen och i den ingår en demonstration den 18 september, Kl 18.00 på Sergels Torg.
Septemberalliansen Protesterna riktas till exempel mot:
– attackerna på a-kassan och sjukförsäkringen;
– den orättvisa fördelningspolitiken med enorma skattesänkningar för de rika och de samtidiga sveken mot de arbetslösa, sjuka, pensionärerna, studenterna och andra fattiga grupper med låga inkomster;
– pigavdraget;
– utförsäljningen av statliga företag, allmännyttans hyresbostäder, vård, skola, omsorg och kollektivtrafik;
– den inskränkta yttrandefriheten och meddelarfriheten efter privatisering av offentlig verksamhet;
– högerregeringens och EU:s helt otillräckliga miljöpolitik;
– den reaktionära flykting- och utrikespolitiken.
Kampanjens hemsida: http://www.18september.se (inkl. en rolig liten Jag-lovar-att-komma-till-demonstrationen anmälare)
———————————————
Andra bloggar om: Samhälle, Politik, Pigavdraget, a-kassa, NyHögern, Högern, Regeringen, Demonstration, Alliansen, NyVänstern, 18 september, Septemberalliansen
Filed under: Demonstrationer, Regeringen, Vänstervindar | 1 Comment
Ursäkta rubriken men kunde inte låta bli. I media: Piratbyrån, SvD, DN.
Nu tjatar redan halva internets om det här men jag kan inte låta bli att kommentera (sådana här pinsamheter från polisen måste ju bara finnas med på bloggen). Min kommentar:
LÄGG NER POLISEN, ni gör bara bort er.
Iofs får TPB gärna göra något åt all dj*vla porr flirtande reklam. Pengar+Naket+Patriarkat blir så lätt knas.
———————————————
Konfliktbloggar: Syrran – Spräng Migrationsverket, Under täcket – Utmanad: Sommarläsning, VIDA LATINA – Fri abort, punkt slut, Står Aldrig Still – Festival, mllstrm blogg – Vi som ska fixa allt, akuhujan – Den ständigt osynlige torsken och den för evigt stigmatiserade horan
Andra bloggar om: Samhälle, Politik, Barnporr, Porr, The Pirate Bay, Bittorrent, Polisen, Piratbyrån, Intressant
Filed under: Frihet, Rättssystemet | 2 Comments
I, robot – Kalla mig IKEA slav
Så har jag sen en vecka tillbaks blivit en riktig löneslav. Efter att ha drivit kafé med vänner och bekanta, jobbat som vårdare, lärare, förskollärare, fritidslärare, kock (på skolor) m.m jobbar jag nu direkt för att en miljardärfamilj ska få makt över än mer resurser. Nu serverar jag mat, städar och diskar. Tidigare har jag (med några korta undantag) kunnat inbilla mig att jag jobbat för mitt och samhällets bästa eller för mig och mina vänner när vi drivit ett kafé men det håller inte längre. Nu drar jag in pengar till en familj som redan har fått allt för mycket gratis, iofs borde alla få allt för mycket gratis.
Prinsessa på besök – I förrgår hade vi en Thailändsk prinsessa med familj på besök. Dom bokade egen plats i restaurangen (inget som man egentligen kan göra, irritation för särbehandlingen det m.m gjorde många av oss i personalen lite lätt irriterade: En riktlinje på IKEA är att alla ska behandlas lika men det följs självklart inte alltid), men hon och hennes sällskap valde att inte äta där… Jaja. Själv var jag mest orolig att någon skulle försöka få mig att buga för henne men i stället såg jag henne inte ens fast jag jobbade vid utgången, hon smet så klart ut bakvägen. Men en hel del stiliga thailändska vakter såg jag allt! På tal om thailändare så har jag redan sätt tre thailändska lätt klädda unga tjejer (ca 18 år skulle jag gissa) med 55-85 år gamla svenskfödda (skulle jag gissa) gubbar. Tjejerna förstår nästan ingen svenska och gubbarna pratar utan brytning: Någon som inte förstår vad det handlar om? Fy fan. Hittills är det bara brats (dryga rikemans ungar) som kommer i närheten av hur hård jag blir i nyporna när jag tvingas servera gubbarna.
Butikskontrollanter – Nu är väll det här skåpmat för de flesta av er men att vara medveten om att det kan komma civilklädda butikskontrollanter där jag jobbar är något nytt för mig. Enligt de kolegor jag har pratat med är deras roll förutom att se om vi hanterar pengarna rätt att bedöma hur bra vi jobbar (men det kan vara chefernas roll – ni vet hur rykten kan ta sig): Hur snabba vi är, hur trevliga vi är mot kunder, osv. Det här tas sen upp när vi ska löneförhandla: Desto bättre betyg desto mer lön. Pratade med en vän på Citymail som berättade att där har dom ett fempoängssystem. Desto fler poäng desto mer lön fast det finns ett begränsat antal fempoängare att dela ut. Bli en robot och du tjänar mer. Stäng av allt vad känslor heter, jobba till max och du tjänar mer. I sin kanske värsta form: Sätt dina kolegor i dålig dager (gärna utan att dom märker det) och du kanske får än mer betalt.
Nu till olydnad på jobbet – Olydnad på jobben jag hittills upptäckt:
* Mobil telefon – Man får inte ha på sig mobilen när man jobbar även om den är avstängd, skiter minst nio av tio blankt i.
* Inte prata illa om en kolega som inte är närvarande – Haha, nog ingen som följer förutom någon chef. Eller… Ne, nog ingen som följer.
* Mössa på i disken – En regel som följs så lite att det numera är osäkert om det är en regel.
* Ja allt ska nog inte tas upp här. Vem vet, kanske någon IKEA patriot läser det här.
Btw. skulle vi ut i strejk nu på lördag för att vi i restaurangen får sämre lön/avtal än resten av IKEA men vi fick våra krav igenom (galet att vi inte redan hade likvärdigt avtal när ingen avdelning lär slita mer än vi) – Yippie!
Kuriosa: DN – Lyxhusen som Kamprad vill tala tyst om
———————————————
Dagens sorgligt och roligt: Jakob som skriver på bloggen Österut kom hem från Kina i förrgår.
Konfliktbloggar: Syrran – Helvetet på jorden för fackligt aktiva och Vänskap över blockgränserna?, mllstrm blogg – Bad hair day, Undertäcket – Full eller Alienerad?, Olle i Stockholm! – Tänk inte själv – staten tänker åt dig
Andra bloggar om: Samhälle, Politik, IKEA, Slav, Robot, Prinsessa, Thailand, Arbetet, Restaurang, Klasskamp, Olydig, Citymail, Intressant
Filed under: Arbetsplatskamp, Övrigt, Frihet | 6 Comments
Ingen lär ju ha missat att Södermalm har fått sitt eget Stureplan: Tjärhovsgatan. Där syns söders extremt hängivna vänster bland annat på Kafé 44, Carmen, Söderkällaren, Kvarnen och Skateparken. Nu har några av de mest erfarna av Tjärhovsfolket startat tjarhovsplan.se (a la stureplan.se).
Själv går jag nästan uteslutande på Kafé 44 och Carmen. Söderkällaren har jag nog aldrig haft en riktigt bra kväll på och Kvarnen… Jo helt ok men så förbannat dyrt (ja, som typ resten av sthlm iofs).
Bilden ovan är från Peppbrigadens Bratfest för något år sen på Kafé 44, Tjärhovsgatn 46.
———————————————
Konfliktbloggar: Syrran – Aborträtten i Portugal – en halvmesyr, Akuhujan – Akuhujan och den stora frilansångesten, del 1, Petter Partikulärt – Vem städar hos pigorna?, Red Metal – Leken, lönearbetet, livet, Nina Björk och Knutna nävar
Andra bloggar om: Kafé 44, Carmen, Söderkällaren, Kvarnen, Tjärhovsplan, Tjärhosvplan.se, Stureplan.se, Stureplan, NyVänster, Skatepark
Filed under: Övrigt, Vänstervindar | 1 Comment
Samhällsfeber 