Avgiftssamhället ingen vill ha

01Mar08

590320450_3aef7c5290.jpg
[Opinion, DN, DN2, SvD]

När Sveriges militär ska göra sig av med bilar, båtar och cyklar skickar dom de flesta till skroten, det kan handla om tusentals fordon på bara ett år. För att försvara agerandet får vi höra att anledningen till att vi slösar på så väl miljöns resurser som nedlagt arbete är att vi inte ska föra in osund konkurrens på marknaden. Delar av det vi gemensamt betalar för ska alltså förstöras, allt för att försvara kapitalismens/den fria marknadens inneboende logik. Att skicka fullt fungerande färdmedel till skroten är självklart fullständigt irrationellt och jag kan inte tänka mig att andra än inåt vänta ideologer kan tycka annorlunda.

För att inte tala om idiotin att vi i Stockholm bara finansierar runt 60% av kollektivtrafiken genom skattemedel (år 2000), underhåller och bygger nya spärrar samtidigt som vi genom våra kontrollanter jagar runt folk. Varför inte istället göra av oss med vardagsfängelset och erkänna att kollektivtrafiken gynnar hela samhället och är så viktig att den bör ses som en rättighet snarare än som ett avgiftsbelagt tillägg i ens vardag: inte ses som var och ens enskilda uppgift att betala om man behagar eller är tvungen att använda den utan något vi tillsammans ska finansiera till 100% just för att hela samhället är beroende av den och bör så vara, tillskillnad mot biltrafiken. Eller varför inte för att det blir så mycket billigare och de flesta tjänar på det:

Anta att vi inför nolltaxa och istället låter en skattehöjning på 1,25 kr finansiera kollektivtrafiken i Stockholms län. Skulle du höra till vinnarna eller förlorarna? Låt oss ta några exempel:

  • En ensamstående med en medelinkomst på drygt 180.000 kr/år får en skattehöjning om 2250 kr. SL-kort 11 månader kostar 5500 kr. Resenären tjänar 3250 kr/år.
  • En arbetslös med diverse bidrag och småjobb som tjänar 100000 kr/år för en skattehöjning om 1250 kr. SL-kort 12 månader kostar 6000 kr. Den arbetslösa tjänar 4750 kronor och får kanske råd med semester.
  • En familj med hyggliga inkomster och två skolbarn tjänar 250.000 + 150.000 kronor, skattehöjning (1,25) kostar 5000 kr och SL-kort 11.000 (två kort i elva månader) respektive 4200 (två skolkort under två terminer). Familjens vinst blir 10.200 kr per år.
  • En enstamstående bilist/cyklist med ordinär inkomst 160.000 kr per år får en skattehöjning om 2000 kr. Men även en inbiten bilist/cyklist behöver använda kollektivtrafiken någon gång, och med ett par resor i veckan går det ungefär jämnt upp.
  • En höginkomsttagarfamilj där mannen är högre chef med förmånsbil och hustrun arbetar inom vården. Tre skolbarn, sammanlagd inkomst 1 miljon kr/år. Skattehöjningen blir här 12.500 kr/år. SL-kort för hustrun 11 månader kostar 5500 kr och skolkort för barnen 6300. Totalt förlorar denna familj 700 kr om året.

Som vi ser skulle nästan alla tjäna på att SL och färdtjänsten betalades solidariskt via skattsedeln istället för med avgifter. Enda förlorarna skulle vara extrema höginkomsttagare, och de med låga inkomster och många barn skulle tjäna mest.

Nolltaxa ger till de fattiga och tar från de rika – fördelningspolitiskt genialt!

Öppna Stockholm* och Planka.nu är två grupper som har gett sig på avgiftstrycket i kollektivtrafiken. Idag genomför de bland annat Stockholms första demonstration i tunnelbanan: Blå Linjens perrong vid T-Centralen klockan 13. Dagen går under namnet Nolltaxedagen och genomförs som en protest mot den aktuella höjningen av SL kortet. För några veckor sen släppte Planka.nu en rapport där de kritiserar att staten satsar på vägar istället för på kollektivtrafiken och idag publicerade de en debattartikel på SVTs Opinion. Där ger de övertygande argument för att både vårt samhälles medborgares direkta vardag och vårt gemensamma arbetet för en hållbar utveckling tjänar på att vi satsar på kollektivtrafiken istället för att bygga fler vägar. Ett citat:

Det samhälle som följer av bilism är utspritt och svårt att bygga kollektivtrafik för. Länsstyrelsen pekar särskilt ut Förbifart Stockholm som ett dåligt sätt att organisera staden, eftersom den kommer att fungera som ett incitament till en utspridd bebyggelse och förflyttar tillgängligheten bort från stadens centrala delar.

Detta är nästan på pricken motsatsen till vilken stadsplanering som krävs för att möta klimathotet. En klimatsmart stadsplanering kräver en välplanerad avgiftsfri kollektivtrafik med hög turtäthet och att staden byggs för kortare distanser och färre resetillfällen. Snarare än att expandera genom nyexploatering i stadens utkanter, så bör det existerande stadsutrymmet förtätas. Staden bör också blandas upp, så att vi slipper uppdelningen i separata bostadsområden, separata köpcentrumskomplex och separata företagsområden, något som förutom ett onödigt resande även skapar livlösa stadsdelar.

Miljödebatten går varm ändå kommer det läggas minst 25 miljarder på nya vägar i Stockholm samtidigt som busskortet bli ännu dyrare, trots att Stockholm redan har ett av Europas dyraste kollektivtrafiknät. Nu föreslog i och för sig miljöutredningen att busskortet ska kunna användas som en tjänsteförmån och då bli gratis. Men det är så klart bara ännu en ineffektiv och dyr omväg. För det första inbegriper det inte arbetslösa, studenter, pensionärer, småföretagare och de som besöker Stockholm. Dessutom blir kontroller och spärrar kvar och därmed får ett ineffektivt system fortleva:

SL satsar alltså bra mycket mer, 542 700 000 SEK per år, på att stävja fuskåkningen/plankningen än vad de själva räknat ut att plankningen “kostar” – plankningens omfattning i pengar räknat är ju enligt SL någonstans mellan 68- och 102 miljoner, medan satsningarna för att minska den är 542 700 000 SEK per år. Återigen: är detta god ekonomi? […] En intressant siffra är också att SL:s nya spärrpersonal, guljackorna kostar 284 700 000 SEK/år!

Ännu ett exempel på avgiftssamhällets slöseri på resurser är avgiftsförsöket på våra statliga museum. Öppna Stockholm utförde i början av februari en museiaktion då de tillsammans besökte Arkitektmuseet, det museum som har drabbats hårdast av avgiftsförsöket, utan att betala för sig. Allt för att, som de själva säger, visa att folkets gods hör folket till. I samband med aktionen släpptes en rapport som bland annat visar att museerna fick 156% fler besökare när avgifterna slopades. Det ska ställas mot att priset för att införa nolltaxa på de statliga museerna var att ge 10% mer från våra gemensamma pengar till museerna. 10% mer pengar gav alltså 156% fler besökare. Tyvärr såg våra makthavare problem med att göra något så civiliserat som att organisera samhället så effektivt, inspirerande och öppet som möjligt, så dom återinförde avgifterna.

* Öppna Stockholm [min tolkning] jobbar med att ge var och en större möjligheter till deltagande oavsett ekonomiska förutsättningar. I linje med det jobbar de bland annat med att ta upp frågor på dagordningen som handlar om att sänka avgiftstrycket. Exempel är aktionen på arkitektmuseet för att slopa avgiftsförsöket och demonstrationen i tunnelbanan för nolltaxa i kollektivtrafiken.

———————————————
Uppdatering: Film från Nolltaxedagen
Även Konflikts Petter Partikulärt skriver idag på temat
Tidigare skrivet på Samhällsfeber om avgiftssamhället: Allt åt alla – Nolltaxa i mina drömmar