Klassklyftorna ökar så vi ger pengarna till FRA

27Jun08

Skillnaden är större 2007 under alliansregeringen än någonsin tidigare i våra mätningar. Klassamhället syns tydligare i dag än för 20 år sedan, säger statsvetaren Sören Holmberg i Göteborg. [DN, SvD]

Tänka sig! Mitt i FRA-hettan släpps en rapport som visar att klassklyftorna år 2007 var de största de mätt på tjugo år.

Då kan jag passa på att dra en parallell med den så kallade FRA-lagen:
Klart staten måste bevaka folk än mer om klassskillnaderna ökar!

Smart av några i sosse toppen (och självklart hänger borgare på, ja det ju dom som lade fram förslaget och röstade igenom ”FRA-lagen”) att påskynda arbetet med att instifta sådana lagar nu när det blir allt svårare för dem att föra en ekonomiskt radikal fördelningspolitik. Ja ni vet EU-lagar, påtryckningar från Hollywood och därtill en allt mer global ekonomi gör det svårt för alla med ett hjärta i kompromissernas land att sköta sitt jobb. Det vill säga hålla oss med benägenhet att gå ut på klasshatsvandringar lugna. Då är det lättare för de där ekonomiskt redan säkrade individerna att stifta lagar som på alla tänkbara sätt ger dem, eller snarare i slutändan vår stats våldsmonopol, ursäkter att enligt lag och rätt kunna bevaka oss.

Jag hittade för några dagar sen en nyskriven kommentar om klassamhället på kaos forumet Flashback. Tar mig friheten att posta största delen av texten:

I dagarna publicerade Financial Times resultatet av en omfattande opinionsundersökning kring folks uppfattning av klassamhället i världens rikare länder. Nästan överallt så uppgav omkring 80% att de ansåg att klassklyftorna var för stora och lika många trodde också att de skulle fortsätta att öka under kommande fem år. En majoritet var överallt överens om att de rika borde beskattas hårdare, medan 10-20% ansåg att de borde beskattas mindre.

På 70-talet så var Sverige världens mest jämlika land, sedan dess har Sverige slagit världsrekord i ökade klassklyftor. På 70-talet så gick det ungefär 4 direktörslöner på en industriarbetarlön, idag är det ungefär 45. Enligt LO:s beräkningar så passerade vi först 1997 1976 års lönenivåer.

Den disponabla inkomsten för den fattigaste tiondelen svenskar sjönk med 34% bara mellan perioden 1989 och 1998 samtidigt som den rikaste tiondelen fick 10% mer pengar att röra sig med. DN visade 11/3-01 att medan lönerna har ökat från 100 (enligt index) till 306 (inte inflationsjusterat) mellan 1980 och 2000, så har aktieutdelningarna ökat från 100 till hela 1490.

Enligt Swedbanks årliga ”Fickekonomen” så har ensamstående idag 10,000:- mindre att röra sig med än för 30 år sedan. För tvåbarnsfamiljer är det 12,000:-. Ensamstående föräldrar har dock fått 2500:- mer att röra sig med och folkpensionärer 5000:-.

80-talisterna (och 90-talisterna?) är stora förlorare på de senaste 35 årens ekonomiska utveckling. 80-talisterna har avsevärt sämre förutsättningar än vad 40-talisterna hade, närmare bestämt 3 gånger så dåliga enligt beräkningar från SCB. Medan de föddes in i en guldålder då ekonomin rullade på och alla kunde få fast anställning och göra klassresor så föddes 80-talisterna in i en tid av krisartad ekonomi, massarbetslöshet och få möjligheter att göra klassresor. Enligt Jochim Vogel, expert på SCB, så är det tveksamt om 80-talisternas generation någonsin kommer att nå samma ekonomiska standard som 40-talisterna.

Mellan 1982 och 2006 har hyrorna hos allmännyttiga Svenska Bostäder höjts 269%, 1990 fick 18-22 åringar 60,000 kronor kvar efter boendekostnader per år, 2004 låg den siffran på 35,000 (under socialbidraget). Och privatbeståndet är som bekant inte att dugg billigare, tvärt om.

De nya generationerna har också svårt att få fast anställning, jag vet flera som aldrig någonsin haft en fast anställning och det är möjligt att de aldrig kommer att få det heller. Och många väljer därför också att avstå från A-kassan och blir därför extra utsatta i de ständigt återkommande perioder av arbetslöshet som drabbar en, mellan de prekära anställningarna.

Allt fler ungdomar har inkomster som är under socialbidragsnormen. I åldern 18 till 22 år så har inkomsterna minskat med 30% sedan 1990 och i genomsnitt inkomster under socialbidrag när man väger in boendekostnaderna.

För de som väljer att studera och inte kan backas upp ekonomiskt hemifrån av rika föräldrar, så ser det inte ljusare ut heller. Studiemedlen har konsekvent halkat efter konsumentprisindex och allt fler upplever att de måste arbeta heltid vid sidan av studierna, vilket förstås drabbar prestationen och förlänger studietiden och därmed också ökar studielånen. Det finns numera ett flertal bemanningsföretag som specialiserar sig på studenter då dessa p.g.a. sin utsatta situation tar vilket jobb som helst till vilket pris som helst, därigenom dumpas också lönerna för andra arbetare.

Det är vida dokumenterat (ex. SOU 2001:55) att barn i familjer med ekonomiska problem mår sämre än andra barn, både fysiskt och psykiskt. Barn som inte haft möjlighet att delta i aktiviteter, som exempelvis att gå på bio eller konsert, har också sämre hälsa. Barn till arbetare har högre dödlighet i både sjukdomar och olycksfall än barn till tjänstemän. De stora klassklyftorna och den allt mer påtagliga nyfattigdomen gör att människor förlorar hoppet och de ambitioner de en gång haft, de blir nedstämda och hamnar sällan i missbruk och kriminalitet.

Så nej, vi har ingen anledning att vara nöjda. Vi behöver mer klasskamp, inte mindre.

———————————————
Igår på Samhällsfeber om FRA: Liberalers navia syn på vardagen, del 1: FRA-effekten

Filed under: Uncategorized   |  3 Comments
Etiketter:Borgarna, EU, Fördelningspolitik, FRA, FRA-lagen, Hollywood, Klass, klasskamp, Klassklyftor, Moderaterna, Politik, Samhälle, Sossarna