Vadå elitklass? – Individ till kollektiv!

26Maj08


[SvD, DN]

Alliansfritt Sverige skriver att >klassamhället cementeras ytterligare< som rubrik till sitt inlägg om elitklasserna. I inlägget står det att >barnen från akademikerfamiljer med all säkerhet lär bli överrepresenterade i elitklasserna<. Ja så kommer det säkerhet vara men det är för mig inget argument nog för att vi inte ska anpassa studierna efter elevernas behov. Inte heller ser jag argumentet att de flesta bra lärare skulle fly klasser som håller ett lägre tempo som ett starkt kort i den retoriska leken mot de så kallade elitklasserna.

Problemet för mig är hur de flesta skolor använder sina verktyg och hur många av dem behandlar sina elever. Istället för att lärarna i form av omdömen visar på elevens mer och mindre utvecklade kunskaper ska de sätta betyg som rederligt snävt påstås visa hur eleven klarar sig i de olika ämnena, snacka om att dämpa människors lust att utveckla sig.

Visst tycker många att det är kul att tävla men varför ska skolan där många går under tolv års tid vara en ändå lång kamp för att bädda åt sig själv inför en konkurrensfull framtid? För mig är skolan ett ställe som dels ska utveckla elevernas egna intressen, dels lära dem en del grundläggande kunskaper och dels lära sig trivas med sig själv, sina vänner och vardagen. Skjuts det sista till fritiden ska vi inte bli förvånade att vårt samhälle blir ett samhälle där individen jobbar för just individen eller än värre där kollektivet jobbar för vissa individer, för det blir effekten av en skola där tävlan ständigt är medlet för att nå målet.

Vi lär oss att resultat är vad som räknas inte att trivas och må bra, det ger oss knappast en värdig, givande och meningsfull vardag. Att må bra är något många lär sig först när det är dags för pension med vissa desperata undantag vid någon livskris via någon gurru eller livsguide.

Också när det gäller det kollektiva är resultat vad vi lär oss att uppskatta. Att ett företag kan driva tunnelbanna, städa gatorna och underhålla parkerna mer effektivt är det viktiga. Om sen de som jobbar på hel eller deltid får stå för rationaliseringarna genom kortare rast, sämre löneutveckling, trasig utrustning blir inte lika intressant. Målet blir så stor omsättning som möjligt, inte hur arbetarna lyckas få jobbet gjort och samtidigt trivs förbannat bra med att just få det gjort.

Inte konstigt att vissa utan att vara ironiska kallar sig tillväxtfientliga.

———————————————
Slutstadium om Elitklasser välkommet. Alliansfritt Sverige: Klassamhället cementeras ytterligare.



No Responses Yet to “Vadå elitklass? – Individ till kollektiv!”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: