Den 27 januari 2009 behövde Dogan för andra gången söka sig till denna rättighet, första gången var det förföljelse från de turkiska myndigheterna och andra gången förföljelse från de svenska myndigheterna.

I början på 90-talet var Dogan politisk aktiv i ett förbjudet socialistisk parti i Turkiet. I sin kamp för det fattiga turkiska folket faller han i de turkiska myndigheternas hand. Domen från de turkiska myndigheterna blev inte nådiga, livstids fängelse. Som senare omvandlades till , åter igen icke nådiga, trettio år.
För en politisk aktiv person i Turkiet så innebär inte fängelsevistelsen en passiv tid, de politiska aktiviterna fortsätter även i fängelsena. Dogans personlighet vek inte heller från denna röda linje. Med livet som insats ingick han, tillsammans med kamrater, ett flertal gånger i hungerstrejker. Följden av hungerstrejkerna blev Wernicke-Korsakoffs syndrom. Efter tio års fängelsevistelse blir Dogan villkorligt frigiven för medicinsk behandling, dock endast på villkoret att återvända efter avslutad behandling och avtjäna sina tjugo resterande år. Dogan flyr och går under jorden för att senare dyka upp i Sverige och söka sin rätt i artikel 14.

År 2006 vägrar migrationsverket Dogan uppehållstillstånd. Dogan och tre andra kamrater gör vad de alltid vana vid när livet är satt på spel, nämligen hungerstrejka. Dock denna gång inte i ett Turkiskt fängelse utan mitt på ett svenskt landmärke som vi är så stolta över, Sergels Torg i Stockholm. Av de fyra modiga män som sätter sina liv som insats för att kunna åtnjuta sin rättighet i artikel 14, är det endast Dogan som migrationsverket visar sin nåd, och ger honom en fristad i Sverige.

Den 27 januari blev Dogan frihetsberövad i Växjö. Anledningen var de turkiska myndigheternas iver att låta Dogan avtjäna resterande fängelsestraff på tjugo år. Ett straff som med tanke på hans lydhörhet för den turkiska rättvisan sannolikt kommer omvandlas till trettio år. Med hänsyn till Dogans hälsa kan vi nog åter igen liksom i fallen med Egyptierna vara efterkloka om vi tillåter de svenska myndigheterna att skicka tillbaka honom.

Våra medicinska upplagsverk måsta uppdateras. När du söker Wernike-Korsakoffs syndrom i de olika medicinska verken, står det att syndromet är en neuropsykiatrisk sjukdom som drabbar alkoholister eller folk med ätstörningar av något slag. Man borde även nu lägga till att det även drabbar politisk aktiva människor som använder hungerstrejk som protestmetod. Vilka makarbra översittare vi är! Vilka ohörsamma människor utan samveten vi har blivit, som trots den enorma landytan vi besitter, och trots att vi endast är några miljoner till antalet, förvägrar människor som anseligen och bevisligen behöver en fristad. Vilket syndrom lider vi av när nekar folk söka sin rättighet i enlighet med artikel 14 som vi har skrivit under?

Vi tycker om att leva med tanken av att det i Sverige existerar rättssäkerhet, med detta menat att de samhälleliga konventionerna och lagarna är till för att skydda individen. Det är helt oacceptabelt att Sverige först erbjuder en fristad åt politiska flyktingar för att senare lämna ut dem som kadaver till hyenor.
Frihetsberövningen av Musa Dogan är inte bara ett brott mot alla samhälleliga konventioner som Sverige anammat utan även ett direkt hot mot tusentals politiska flyktingar som nu lever med föreställningen om att de lever i en fristad. Vi har inte råd att vara efterkloka, vi måste stoppa utlämningen av Musa Dogan!
BARIS

21 februari kommittén

nu har messet kommigt fram om missnöjet..

Nu väntar fok bara på regeringens reaktion.

Nästa gång blir det kravaller lite överallt.

Hoppas vi slipper en nästa gång.

hoppas nu dom börjar lyssna istället för att mörklägga